Nästa exempel är från djurens rike. Några händiga letter har modifierat ett tangentbord så att småfåglar kan interagera med det. Deras avtryck registreras och översätts till tämligen svårtolkade tweets. För att locka fåglarna till bordet har upphovsmakarna bytt ut tangenterna mot kuber av osaltat fett, som de små liven mer än gärna äter för att överleva vintern.  Här nedan ser du både fåglarnas tweets och en live-kamera över själva tangentbordet.

Live streaming by Ustream

Henrik skrev för inte så länge sedan om att ”Convenience is king”. Det stämmer fortfarande men idag skulle jag vilja göra er uppmärksamma på den andra sidan av TV, nämligen distributionen. Jag vill inte skrämma någon men den här posten är lite smått teknisk i sin natur. Om din mun dreglar över saker som filprotokoll, backhaul, accessnät och nätneutralitet kommer du älska den, om inte kanske du får klicka på alla länkar för att läsa på lite.

Distribution av TV är inte enkelt. För att streama HD-kvalitet över IPTV nätet krävs det ungefär i dagsläget 5-6 MBPS hem till dörren. Har du fiber hela vägen hem är det inga problem. Tyvärr har inte alla det utan får nöja sig med upphottad koppar (med tekniker så som VDSL2 Vectoring som t ex Ericsson och Alcatel Lucent utvecklar) men frågan är om det räcker. Vi kommer snart se de första strömmarna med 3D-HD-video in i våra hem och efter det är inte steget långt att boosta upplösningen upp till nästa generation HD. Det här kommer skapa enorma bandbreddskrav, både i accessnäten (dvs. det internet som går in i ditt hem) och i operatörernas transportnät, den s.k. backhaulen. Frågan är, kan vi sänka kostnaderna för distribution genom nya smarta lösningar där vi inte streamar allting från källan till ditt hem utan distribuerar uppgiften över nätet för att på ett bättre sätt utnyttja nätets resurser?

Förmodligen kan vi det.

Att distribuera data och innehåll över nätet görs hela tiden. Akamai har varit skickliga på att bygga en business som bygger på att man kopierar data till optimala ställen i nätet så att vi som slutkunder inte skall behöva vänta så länge när vi vill titta på en söt katt som gör något gulligt. Det kallas för edge caching och det är en teknik som utvecklas kontinuerligt för att kunna cacha innehåll allt närmare slutanvändaren för maximal hastighet och kapacitet.  (Vissa säger att det är på gränsen till att bryta mot nätneutralitetsprincipen medan andra försvarar det.)

Man kan jämföra det med Bittorrent, ni vet det där protokollet som gör att du kan ladda hem film en masse (om du nu väljer att bryta mot lagen alltså! Gör inte det!). Bittorrent fungerar så att varje person som laddar ned en fil samtidigt börjar dela ut den till andra som vill ha tag på samma fil. Desto fler som laddat ned en fil, desto mer effektivt kan den spridas vidare. Det här är om man vill den absoluta gränsen för edge caching, där användaren själv står för lagringen av data. Hela poängen är att varje enskild person inte behöver lagra så mycket information men tillsammans kommer miljontals användare upp i väldigt stora lagringsutrymmen. Så vad har det här att göra med bandbredd och nätverksoptimisering?

Allt min käre läsare!

Ju längre ut du kan cacha innehåll, desto mindre bandbredd kommer det krävas i nätverken på central nivå (i backhaulen!). Det här är en teknologi som t ex Spotify använder sig av för att minimera trafik på det stora internet som de måste betala för. Titta på slide 15 i nedanstående presentation. De två översta lagren representerar datatrafiken från cachat material för musiken vi lyssnar på Spotify. Det röda är Bittorrentdelat och det turkosa är musik från din egen dator.

Nu har har Bram Cohen, som skrev Bittorrent-protokollet för filer utvecklat det till att fungera även för livestreamat material (det är den här länken som är den mest intressanta i hela posten). Det hela är mycket enkelt i princip (brutalt svårt i praktiken!). En användare som tittar på en livestream, t ex Rapport på SVT, sänder automatiskt ut samma stream från sin egen dator/tv/tablet/telefon (insert valfri device) till en annan användare som finns i närheten i samma nät. Den personen gör i sin tur exakt samma sak. Och så vidare.

Resultatet?

Enligt Bram kan vi minska trafiken i näten med upp till 99%! Det är enormt mycket och ställer hela distributionsmodellen för TV på sitt huvud. Allt det vi lärt oss om distribution blir helt enkelt obsolet. Värdet i gamla investeringar som nät och distributionsteknologi skiftar från tillgång till ren kostnadspost.

Slutsats?

Håll ögonen öppna för rasade medieimperier, de kan finnas närmare än du tror!

Jag inser att 97 minuter är en gnutta långt att lyssna på men hey, there is infinite shelf space på internet så varför inte.

Det här tror jag kan vara intressant att följa. Ett företag som säljer kläder och som lovar att vara 100% transparenta i allt de gör. Från sourcing till mark up i retail-ledet, dvs. ett gigantiskt steg från H&M-paradigmet. Kommer de att lyckas? Ingen aning men det är en modig inställning och något som förmodligen bara skulle fungera just i en tid av fullständig transparens.

Eller som de säger själva:

Varför finns de till?

”HONEST BY’S SELECTION IS MADE WITH RESPECT FOR PEOPLE AND ANIMALS.
WE WANT TO ENSURE EVERY COMPONENT IN EVERY PRODUCT WE SELL HAS THE SMALLEST IMPACT ON OUR HEALTH AND THE ENVIRONMENT.

The Earth is in an environmental crisis. Honest by is motivated by the challenges we face collectively to the climate and to ecosystems. Products in the Honest by store are made with consideration for all beings. Honest by offers innovative collections at the forefront of trends, in a completely transparent way.”

Och deras filosofi

”THE HONEST BY PHILOSOPHY.

We want to offer total clarity to our client.
We want to give our customer the opportunity to shop with complete awareness of what they are buying.
We respect the environment, we take the worlds climate challenges seriously.
We believe in the health of our clients skin. We want the impact of our products and activities on the environment and human health to be as small as possible.
We believe in animal welfare.”

Läs mer här.

Det här är att skapa en upplevelse långt utöver att köpa ett plagg. Till viss del nisch men ge det några år. Som The Streets säger: ”Weak becomes heroes” och vi har bara sett början på det här.

Jag fick ett mail från en ambitiös entreprenör som säljer Excellösningar. Det var ett klassiskt semi-spam som jag var fullständigt ointresserad av. Så jag skickade en bild tillbaka och en intressant dialog startade som ni kan läsa nedan.

Se det här som ett varningens finger, ett sätt att inte sälja och marknadsföra. Bara för att man kan samla emailadresser och massmaila behöver man inte göra det.

Läs nedifrån så förstår ni på allra bästa sätt.

___________________________________________________________________________________________________________

Hej xxx

Jag förstår ditt dilemma.

Tyvärr är spamliknande massutskick ett väldigt dåligt sätt att skapa business. Det är åtminstone min erfarenhet som varumärkesstrateg och marknadsföringsspecialist.

Din grej är content marketing – läs på Elements hemsida om hur du gör. Du vill att alla som Googlar om Excelproblem skall hamna hos dig, då slipper du ”störa” folk i deras överbelamrade inboxar.

http://www.element.se/landing/content-marketing?pi_ad_id=7821981617&gclid=CImuvJDBi64CFWJ-mAodIGrr2g

Fundera också på din affärsplan, din målgrupp där är nämligen fel tror jag. Chefer är inte intresserade av dina tjänster, det är folk som grottar i Excel som är det. Vinn deras hjärtan och de kommer äska pengar från chefen. De som grottar i Excel googlar hela tiden efter lösningar alltså bör du försöka bli hittbar.

Lycka till!

J

Från: xxxx [mailto:xxxx@xxx.se]
Skickat: den 7 februari 2012 10:02
Till: Johan Bergelin
Ämne: SV: proffsverktyg

Nehe. Jag har inte råd med några register. Ett email kostar ca 5 kronor. 1000 kr blir dyrt för 200 email. Helt omöjligt.

Namnen kopierar jag från Google sen från hemsidor.

Kopierar , nja à dvs markerar först kontaktsidans innehåll sen kopierar och sen klistrar in text i ett specifikt Excel-blad. Där sorterar jag och sållar ev bort assistenter. Sen för över till en lista för emailande.

”Ibland”. Betyder att ibland är metoden annorlunda. Det beror på hur kontaktsidan ser ut. Finns det 1-2 namn så är den en mindre komplicerad kopieringsprocedur.

I mitt affärsplan står det (det är ju jag som skrev) att jag vänder mig till de som är chefer oavsett företagets bransch och personens roll.

Varför det är så står att läsa i affärsplanet… Du kan dock föreställa dig att jag inte kan missa någon funktion alls. Det är mitt första år. Sen om några år omvandlas de befintliga kunderna till mer stadiga och lojala och återkommande kunder då företagets marknadsföring inte längre behöver famla i mörkret. Till dess får du stå ut med nya företag. Du kan dock omedelbart ge mig lite tips om 20 företag så kommer resten av Sverige slippa mina email…

I denna nystartsfas tar redan nuvanrande emailinsamling 60-75% av min tid… så att jag skulle ringa eller klura ut vad 200 personer behöver VARJE DAG behöver är en omöjlighet.

Att ”skriva ett specifikt mail till den personen som inte är generellt” är däremot ett mycket bra råd. Så tänkte jag också i början.

Dock funkade det inte med Excel-specialiteter eftersom det blir för snävt. Då trodde folk att jag gör enbart en lite grej. Det blev urlöjligt. Även om jag vet att marknadsbrevet borde vara lite mer anpassat till de fem huvudrollerna som chefer brukar ha så blir det begränsande.

Tack för tipsen.

Mvh

xxx

www.xxx.se

Från: Johan Bergelin [mailto:johan.bergelin@rewir.com]
Skickat: den 7 februari 2012 09:41
Till: xxxx xxxx
Ämne: SV: proffsverktyg

Hej xxxx

Jag förstår fortfarande inte. Varifrån kopierar du namnen? Givet det du skrev låter som om du får mailadresser från ett register eller motsvarande.

”..Ibland kopierar jag hela sidan med namnen”

Jag skall inte längre störa dig efter det här mailet men låt mig ändå få avsluta med ett par tips:

• Se till att du vet vad de du mailar till jobbar med.
• Ta reda på om dina tjänster är relevanta för den personen
• Ta reda på om det finns några tydliga utmaningar som du kan lösa åt den personen
• Skriv ett specifikt mail till den personen som inte är generellt

Nej, jag är långt ifrån hermetiskt avskuren från omgivningen. Det hade du förstått om du gjort research

http://www.google.se/search?sourceid=chrome&ie=UTF-8&q=johan+bergelin#sclient=psy-ab&hl=sv&source=hp&q=johan+bergelin+rewir&pbx=1&oq=johan+bergelin+rewir&aq=f&aqi=&aql=&gs_sm=e&gs_upl=0l0l1l176952l0l0l0l0l0l0l0l0ll0l0&bav=on.2,or.r_gc.r_pw.r_cp.,cf.osb&fp=ce10d42770e4573b&biw=1680&bih=935https://twitter.com/#!/johanbergelin

http://www.slideshare.net/johanbergelin

http://www.averycommonview.com/

http://rewir.se/category/blog/

Från: xxxx [mailto:xxx.xxxx@xxx.se]
Skickat: den 7 februari 2012 09:30
Till: Johan Bergelin
Ämne: SV: proffsverktyg

Hej Johan.

Definitivt vet jag inte vad du sysslar med, bara att du är chef. För det mesta är det bara chefer som är intressanta de som kan ta beslut.

Ibland kopierar jag hela sidan med namnen. När det saknas email så lägger jag till dem. Det brukar vara antingen så att alla saknar email men har namn eller alla har både namn och email.

Ibland anger de inte assistenters mail men deras namn och telefon syns ändå.

Cheferna brukar jag behålla. Director är du, så om du saknade email så har jag säkert lagt till det.

Det brukar gå 1 månad innan jag sätter igång med e-mailandet. Så jag kommer inte ihåg hur det var då men det är tankegången.

Jag har tagit bort dig från listan. Dessutom skickar jag aldrig två reklam till en och samma pers. bara om jag missar något. (det vore meningslöst för mig).

Vad är din roll annars? Är du hermetiskt avskuren i din roll från omgivningen?

Mvh

xxx

www.xxx.se

Från: Johan Bergelin [mailto:johan.bergelin@rewir.com]
Skickat: den 7 februari 2012 09:06
Till: xxxx xxxx
Ämne: SV: proffsverktyg

Hej xxxx

Du har inte skrivit något olämpligt i sak. Givetvis inte. Men, och det här är viktigt och jag gör det för att hjälpa dig att göra bättre business, du får ingen respons om du skickar irrelevanta mail till personer som inte har ett behov av dina tjänster.

Du har uppenbarligen inte en aning om vad jag jobbar med eftersom du då inte hade mailat ett erbjudande om avancerade excelmodeller till mig. Om du inte har en aning om vad jag jobbar med har du inte varit inne på vår hemsida, du har inte läst mina bloggposter som finns runt om på nätet, du har inte hittat mig på något socialt nätverk (som LinkedIn, Facebook eller Twitter). På alla de platserna är det supertydligt vad jag jobbar med.

Det är givetvis därför jag undrar hur du har samlat in min mailadress. Det bara är på de platserna som den finns publicerad och det gör den inte av en slump, jag vill nämligen inte få reklambrev som jag inte själv bett om inte personen som skickar dem har gjort sin läxa och läst på vad jag jobbar med. Annars tar det bara tid från mig.

Så – en rak fråga, var hittade du min mailadress?

Johan

Från: xxx xxxx [mailto:xxx.xxx@xxx.se]
Skickat: den 6 februari 2012 20:15
Till: Johan Bergelin
Ämne: SV: proffsverktyg

Johan.

Jag är ingen expert på email-marknadsföring, men

du skriver som om jag skulle ha skrivit något olämpligt i mitt reklambrev.

Kan du påpeka vad som är olämpligt i mitt erbjudande?

Johan du verkar inte tro på att jag själv samlat in era emailadresser.

Är det ofattbart? otroligt? Eller vad är problemet?

Mvh

xxx

www.xxx.se

Från: Johan Bergelin [mailto:johan.bergelin@rewir.com]
Skickat: den 6 februari 2012 14:27
Till: xxxx xxxxx
Ämne: SV: proffsverktyg

 Hej xxx

• Du känner inte mig.
• Du vet inte vad jag jobbar med.
• Du råkar ha min email adress for some reason som du inte vill berätta (jag vill gärna veta om det är så att min emailadress handlas med utan att jag vet om det eller gett mig godkännande)

Det finns en briljant analys av Seth Godin runt permission marketing som jag rekommenderar att du läser. Mail så som det du skickade är på gränsen till spam.

http://sethgodin.typepad.com/seths_blog/2008/01/permission-mark.html

J

Från: xxx xxx[mailto:xxx.xxx@xxx.se]
Skickat: den 6 februari 2012 14:20
Till: Johan Bergelin
Ämne: SV: proffsverktyg

Johan.

Vad tror du hur fick jag din adress? Jag har samlat in det.

Jag känner väl inte dig. Eller menar du att obekanta inte får göra affärer med varandra?

Om du inte jobbar mer än 1% i Excel så behöver du inte känna press. Det är bara reklam. Antingen har du behov eller inte.

Mvh

xxx

www.xxx.se

Från: Johan Bergelin [mailto:johan.bergelin@rewir.com]
Skickat: den 6 februari 2012 14:12
Till: xxxx xxxx
Ämne: SV: proffsverktyg

Det är vettigt 

Hur fick du min mailadress?

J

Från: xxx xxx[mailto:xxx.xxxx@xxx.se]
Skickat: den 6 februari 2012 14:00
Till: Johan Bergelin
Ämne: SV: proffsverktyg

hehe tack Johan. Den var bra!

Skall tänka på det.

Mvh

xxxx

www.xxx.se

Från: Johan Bergelin [mailto:johan.bergelin@rewir.com]
Skickat: den 6 februari 2012 13:56
Till: xxx xxxx
Ämne: SV: proffsverktyg

Ett tips innan du kallmailar:

Dessutom jobbar jag ungefär 1% av min tid med Excel. Hur fick du min mailadress?

J

Från: xxx xxxx[mailto:xxxx.xxx@xxx.se]
Skickat: den 6 februari 2012 13:50
Till: Johan Bergelin
Ämne: proffsverktyg

Hej Johan.

Jag är effektiviseringskonsult och vill erbjuda dig att skapa helt nya
operativa och analytiska Excelverktyg eller kanske förbättra befintliga.
Mitt mål är att utveckla verktyg med vilka du kan jobba mer professionellt i.

Hör av dig Johan vid intresse.

Social media och den interaktiva webben handlar INTE primärt om att skapa bra konversation och bra spinn på det vi väljer att göra, det handlar om att göra bra saker. Good shit helt enkelt. Gör man inte det kan man ha hur många extraordinärt välformulerade social mediastrategier och policies som helst utan att nå någon som helst effekt i marknaden. Det här kan låta simpelt och enkelt, de flesta företag anser att de faktiskt gör bra saker, det är lite grann grundförutsättningen för att överhuvudtaget starta ett företag och driva det. Det är dock inte enkelt för de flesta företag förstår helt enkelt inte vad vi som konsumenter faktiskt vill ha och vad som får oss att gå ned i split och som Andres Lokko en gång skrev i en recension; ”dansa på borden och spela luftsax till Clarence Clemons”.

För det är faktiskt där vi måste lägga ribban, företag som skall lyckas i en interaktiv värld måste sikta på att få folk att spela luftsax av glädje, få dem att berätta för främlingar i affären vilken tandkräm de borde välja, få dem att med passionerat tonfall berätta om sin nya kupévärmare på en middag med goda vänner. Där lägger vi ribban och sedan jobbar vi mot det envetet väl medvetna om att vi kanske inte når dit men vi skall i alla fall försöka.

Kampanjen som låg bakom hashtaggen #McDStories visar med all önskvärd tydlighet exakt vad det här handlar om. Vi vet alla i huvudet att maten McDonalds gör är rätt medioker. Det är inte därför vi går dit, vi går dit för det råkar ligga i närheten och det går snabbt. Men en sak skall vi ha klart för oss, de skapar inte upplevelser att minnas. Det är något de glömde bort i stressen från reklambyrån att de måste vara närvarande i sociala medier.

Upplevelser var inte något som centralt i det paradigm vi har lämnat bakom oss. I industrialismens tidevarv var effektivitet och kvalitet det som var drivande. Kaizen, Six Sigma och själva skapandet av en industri av managementkonsulter är resultatet. Det var bra saker. Då. Managementstrukturer och ledningssystem byggdes upp för att optimera på exakt de parametrarna. Kreativitet, design och ”the human touch” var något som klistrades på i slutet av en produktutvecklingsprocess. De var de där mjuka komponenterna som kunde hanteras med vänsterhanden. Uppfattningen om ett varumärke sattes med hjälp av envägskommunikation och det fungerade bra. Tills internet blev varje mans egendom och förändrade allt.

Att möta den här verkligheten handlar väldigt lite om att börja Twittra, det handlar mycket mer om att börja agera på ett sätt som är Twittervänligt. Det är dock svårt i de flesta företag eftersom de allra flesta företag styrs på effektivitet och kvalitet, inte på spektakulära och delningsbara upplevelser. Vi behöver helt enkelt en ny generation av ledningssystem för att lyckas i en interaktiv värld, vi behöver design thinking. Jag tänker inte gå igenom vad det är utan ger er istället en film från nestorn på området, Tim Brown.

Jag kommer prata om det här den 23:e februari på Södra Teatern. Vill ni komma, anmäl er här.

Karl Lagerfeld: “Of course it’s true”

Rich guy: “But it’s CHEAP!!”

Karl Lagerfeld: “What a depressing word. It’s all about taste. If you’re cheap, nothing helps”

An excerpt from the film that introduced H&M’s collaboration with Karl Lagerfeld in 2004, the first in its series of designer collaborations and one of my all time favorite commercials. And Karl is right: cheap is really a depressing word, if it relates to an ambition rather than a price tag. H&M’s ambition was of course to offer exclusive designer pieces at a low price, and have done so quite successfully through their 10+ collaborations since. They have been inexpensive, but far from cheap

However, I would argue that H&M, as a brand of its own, lacks one of Karl’s proclaimed virtues: Taste. H&M has no taste. They design beautiful clothes, but they have no taste, at least none that is distinct, personal and recognizable. Instead they have loads of different tastes, and as a result their style lacks integrity. You would never spot a garment on someone in the street and think “hey, that piece must be from H&M”. There are no icons, no marks of identification. H&M wants to offer something for everyone, and those everyones are in fact very different. The strategy helps driving curiosity (what might they have in store today?) in a wide target group, but it also means that H&M is stuck being a follower. To follow rather than leads is likely the plan, but another effect that is more outright negative is that their brand is not imitatable. Not in the same way as competitors with more distinct design languages. Strangely enough though, quite few of H&M’s competitors in the “affordable fashion” segment have a design language of their own, and we all know that imitation is the strongest of all marketing forces.

That’s what makes Uniqlo stand out. I love Uniqlo, because they are inexpensive, but far from cheap, all the time. The brand rose to fame in Japan in the mid-80:s and since 2005 they have expanded aggressively all around the world (Stockholm next please). Like H&M, Zara, Gap, American Apparel an others they’re using an SPA (Specialty store Private label Apparel) strategy, meaning that they sell their own brand exclusively in own stores, and thus have end to-end control of the brand experience.

But unlike H&M, Uniqlo has taste, and it’s one of their own. They pick the best pieces of Japanese design tradition, simplicity and technology, and mold them into a slim (compared to its competitors), authentic and well-crafted collection of very affordable clothes. Best of all, the collections are evolutionary, meaning that they don’t change with the fast swings of fashion. Instead they are nurtured and consistently refined to improve little by little. This is the highly important difference between trendy (H&M) and modern (Uniqlo), and an explanation why Uniqlo manages to be equally popular among guys, something H&M never seems to get right. Because guys, even fashion loving ones, generally don’t like trendy stuff. They prefer basics, a conclusion that can easily be drawn by looking at some of the hottest brands in higher men’s fashion, like Martin Margiela, Marni and Jil Sander.

Jil Sander is also a collaborator of Uniqlo, through the “+J” line that she designed between 2009 and 2011. +J, with its mantra “luxury will be simplicity”, further helped raising the profile of Uniqlo. Not by offering something completely different (like H&M does with its collaborations), but through further refinement of the brand’s essential style. Unlike H&M’s collaborations, Uniqlo never advertised Jil Sander’s name in the marketing of +J. It was to be seen as natural part of Uniqlo, rather than a limited edition one-time-only effort. But of course fashionistas and mere mortals alike know about Sander’s involvement. It’s a case of implicit endorsement, much like Mini’s relationship to BMW, rater than the explicit endorsement of H&M. On a whole, Uniqlo are experts at taking their brand one step further through “concept lines”. The most interesting ones right now are “Heattech”, a series of thermostatic basic wear , and “Innovation Project”, an effort to offer high tech urban functional wear at a tenth of the ”normal” (shit expensive) price of Arc’Teryx Veilance, ACRONYM and other ”originals” in the category. Still, these initiatives feel like natural extensions of the brand’s simplicity & technology essence.

Uniqlo may be inexpensive, but because it has taste it is far from cheap.

Cadbury är ett varumärke jag har noll relation till. Jag vet att de gör choklad och lite annat godis men min emotionella koppling är noll. Eller den var det till jag kollade min ”Google Plus”-feed idag. Vic Gundotra, SVP Engineering på Google har fått en personlig ask från Cadbury och delat med sitt flöde som cirka en miljon människor prenumerera på. Det är billiga fans för Cadbury och jag kommer med stor sannolikhet ta en extra titt på Cadbury nästa gång jag landar på Heathrow om jag känner mig sugen på choklad. Hade det varit för fem år sedan hade jag kallat det Direktreklam 2.0.

Motståndarna till lagförslaget menar att lagförslaget är alldeles för generiskt och motverkar själva essensen, själen om man så vill, av vad Internet är: ett fritt och oberoende nätverk utan kontrollmöjligheter. Den fyra minuter långa video högst upp förklarar det hela på ett mycket pedagogiskt sätt, och bläddra i bildspelet för att se skärmdumpar från några av de stora sajterna som var med och visade sitt missnöje. Hoppas verkligen de skärper sig på andra sidan Atlanten och stoppar denna dumhet.

The first very basic thing I wanted to understand was: what is television? Finding: it’s actually not basic at all, but here’s my take..

Television = moving images with a business model

This definition separates “TV” from the broader term “video”, which would include all moving images available in all interfaces. TV is premium in contrast to all the free video that’s created and shared online. One might argue that a random video on YouTube has a business model, based on YouTube’s ad sales, just like any show on traditional free-to-air TV, but I still suggest there’s a slight distinction in that the ads are still not accepted by the viewer in the same way as in free-to-air TV.

Conclusion: television today is defined by the way it’s paid for, or rather, the reason it’s paid for. So what is it about certain moving images that makes us open our wallets? It seems like the answer is changing, and that the change is about to bring TV into the same paradigm as music. Maybe not so surprising – since the birth of www video has been following the development in music with a few years lag (for the simple reason that the files are bigger and requires more network power to distribute). However, let me give an example to make my point:

In a talk I had with Spotify last year, they said something that stuck in my mind à when developing the service, Spotify never saw iTunes (the dominant force in music retail at the time) as a competitor. Instead they saw themselves as a substitute to illegal downloads. The explanation is that consumers do not value content anymore. All songs available on Spotify + millions more are downloadable from torrent sites or streamable from YouTube. So why pay Spotify 10 USD / 99 SEK for something that I can get for free?

The answer: convenience

As a premium user, you do not pay Spotify for the access to millions of songs, but for a fantastic interface that helps me search, sort, share and bring with me everywhere. Content is not king anymore. Convenience is, and it’s heavily undervalued. A quick poll of my friends (varying degree of music interest) suggests that doubling the 99 USD one-size-fits-all price point would not by far cut the paying customer base in half (of course a real study would be needed to prove this point).

Back to television. Even here it seems like convenience is taking over as the primary user value, for the same reason as in music. All content is available for free somewhere, but getting it takes effort, knowledge and time. Erasing those hassles is clearly something worth paying for, and this insight is the basis behind the recently launched or updated TV-offerings from both Google and Apple. They are providing interfaces that help me search, sort, share and bring with me anywhere. Compared to Spotify, Apple and Google even go one step further, in that they aggregate content from multiple platforms, some of which are “free” (like YouTube and Vimeo) and some are “premium” (like Netflix and iTunes), but by charging a one time fee of 99 USD (as in the case of Apple TV), these solutions transform free content into a premium experience, based on the value of convenience. To create a solid user experience, Google has even formed an alliance with Intel and Sony to integrate hardware and software smoothly (Apple famously does it all in-house – ”if you are really serious about software, you should make your own hardware”)

Finally I want to recommend another premium TV service, for which I just signed up at 4.99 USD/month: Unblock US. It’s a VPN-free service that makes my browser believe that I’m in the US when I’m trying to access free online video from HBO, Hulu, Comedy Central etc (which is blocked outside of the US since foreginers are outside the target groups for the ads that finance the content). By helping out with this, Unblock US provides me with a premium experience, and hence transforms mere video into television.

PS: speaking of television, read this passive aggressive email I wrote (in Swedish) a few years back to the Swedish head of MTV Networks (that owns Comedy Central), when CC blocked the streaming of two of my favorite shows…

Hej,

Jag har följt Colbert Report och Jon Stewart via comedycentral.com sedan ett par år och blev rätt besviken när jag förra veckan utestängdes från websiten pga era krav som rättighetsägare i Sverige. Jag liksom de flesta av mina jämnåriga (programmens målgrupp mitt i prick) tittar inte längre på tablå-TV utan använder webben som kanal till vårt favoritcontent. Jag är lite förvånad att MTV, som har levt med min generation sedan 80-talet, inte förstår detta.

Som reklammedium är era pengar är sannolikt bättre spenderade på en lösning som streamar programmen till målgruppen on-demand, än på distributörsavtal med ComHem, Boxer, Viasat och gänget, som alla tappar abonnenter i de yngre åldersgrupperna. Via operatörerna tvingas dessutom de flesta som kan tänkas vara intresserade göra ett aktivt val att ”uppgradera sitt kanalpaket”, en tröskel som ytterligare fjärmar er från målgruppen. Ni behöver inte finnas i ”TV” för att etablera CC i Sverige.

Dessutom tror jag inte, trots CC:s starka varumärke, att ‘kanalen’ är speciellt relevant för den målgrupp ni är ute efter. Det folk pratar om (och länkar till) är ‘programmen’ – colbert, jon stewart, south park etc. CC som kanal är bara en begränsande struktur så länge varumärket inte representerar ett gränssnitt som gör det lättare, inte svårare, att komma åt och interagera runt programmen.

En annan sak som gäller Colbert och Stewart specifikt: Dessa är (trots sina komiska alibin) nyhetsprogram vars hela humor bygger på dagsaktuella referenser. Jag vet inte vilken fördröjning ni sänder med (iom att jag inte kommer åt kanalen) men på snacket i bloggosfären verkar det som att era motsvarigheter i andra länder ofta har en knapp veckas fördröjning. Detta minskar såklart programmens relevans ordentligt.

Hur som helst, jag hoppas få återse mina favoritprogram på webben snart. Via Sverige eller USA spelar ingen roll, men om inte ni rättighetsägare löser det lär fansen hitta egna och betydligt mer svårkapitaliserade sätt att komma åt programmen. Det vore synd.

Vänligen

Henrik Evrell