Kalasjnikov, eller AK-47, är ett av världens mest spridda vapen. Sedan starten 1949 har över 100 miljoner exemplar tillverkats. Med dess böjda magasin och gevärskolv i trä, har den blivit en symbol för gerillakrig, uppror och revolutioner. Dessa vapen är en av de viktigaste verktygen i de väpnade konflikter som pågår runtom i världen, inte minst i Afrika, och är mycket uppskattade hos våldsverkare tack varje sin robusthet, pålitlighet – och inte minst sitt billiga pris. Wired har skrivit en mycket läsvärd artikel om AK-47:ans påverkan på modern krigsföring.
Företaget Fonderie47 (knappa in serienumret 88112578) har en affärsidé som går ut på att bekämpa tillgången av AK-47:or i krigshärdar. Grundaren Peter Thums sätt att gå tillväga är smått genialiskt. Han köper upp begagnade vapen på de lokala marknaderna i konfliktområden och smälter ner dem. Fast inte riktigt helt. Ett par utvalda delar görs om till exklusiva smycken, som manschettknappar, örhängen eller ringar.
Smyckerna gör i samarbete med internationellt kända designers som Roland Iten och Philip Crangi och de har inte sparat på krutet (förlåt, var tvungen). De guld- och platinapläterade dyrgriparna betingar ett pris på 35 000 dollar och uppåt. För intäkterna köper de sedan fler begagnade vapen i Afrika, hittills har de på så sätt fått bort över 6 000 gevär. Förutom att dessa vapen de facto är borta, driver det dessutom upp priset på de krigsverktyg som finns kvar.
Det är fler än Peter Thum som förstått att bygga sitt företag på sociala värden. Köper du ett par skor från Toms Shoes i USA ger företaget samtidigt ett par skor till en behövande barn någonstans i världen. Hittills har över en miljon par delats ut. Till och med den stentuffa rapparen 50 Cent har insett den kommersiella styrkan i att ge människor möjlighet att hjälpa till. Med sitt energishot Street King har Queens-sonen lovat att ge bort en miljard (!) måltider till svältande barn. Sedan starten i våras har de via FN redan givit bort 3,5 miljoner mål mat. Dessa företag är tecken på CSR-begreppet har mognat, från att vara något påklistrat som ledningen har tyckt “verkar vara bra att ha” till att faktiskt vara en integrerad och fundamental del av affärsidén. Saltå Kvarn är ett inhemskt exempel, som går längre än de flesta företag för att minimera och kompensera för sin miljöpåverkan.
Uttrycket “du är vad du köper” passar lika bra in här som fickpluntan på Bajens bandymatcher på Zinkens IP. Ägaren av Fonderie47:s smycken får inte bara en en statussymbol att bära på cocktailminglet och känslan att bidra till en bättre värld – man framstår som en god människa. Likaså med ett par Toms Shoes på fötterna. Det pågående forskningsprojektet World Value Survey, med Ronald Inglehart i spetsen, visar just att ju högre levnadsstandard (mätt i BNP/capita) ett land har, desto viktigare blir livstilsmarkörer. Men vill människor bara boosta sina egon? Jag tror inte det. Däremot har vi, tack vare nya kollektiva, digitala fenomen såsom mikrolåntjänsten Kiva och proteinvikarspelet Fold.it insett att det går att hjälpa till utan att insatsen blir överväldigande. Ska man köpa ett energishot kan man ju lika gärna mätta ett barn på samma gång.
Fenomenet liknar mycket Groupon och andra rabatttjänster, där människor får köpa prylar billigare om de sluter upp tillsammans. Skillnaden är att värdet är utåtriktat, och kommer andra människor till gagn, istället för endast sig själv. Man kan inte rädda hela världen på en gång, men alla kan ta små steg åt rätt håll. Vilka steg tar du?
